Jag är redo för 2010
Det kommer bli ett oerhört händelserikt och spännande år för mig.
♥ 6-7 mars beger vi oss av på Studenkryssning vilket blir min första kryssning.
♥ En vecka senare åker jag till Frankrike och det blir min allra första utomlandsresa!
♥ 4 juni tar jag studenten, behöver jag nämna hur stort det är?
♥ Till hösten hoppar jag antingen på en utbildning eller åker utomlands som au pair.
Och så mycket mer kommer hända emellan allt detta :)
Jag är så redo för 2010 och ser fram emot det nya året!
Victoria Secret Fashion Show 2009
Det blir kvällens underhållning :)
Lång dag
Jobbet gick oerhört segt idag. Var där ifrån 06.30-16.00.
Har näst intill bara suttit och gjort massor av eftersändningar hela dagen, helt ensam!
Alla andra har varit ute och delat ut post. Jag får tänka att jag åtminstone slapp kylan.
Men lite lockande är det att ta postbilen och köra rally över snövallarna.
Däremot hade det nog gått sådär med tanke på att flera av mina kollegor fastnat i snön.
Efter jobbet fck jag träffa Nikita en liten stund, hon gjorde min dag! ♥
Finns det något bättre än att komma hem och överraskas av världens bästa hund?
Välkomna hem!
Nostalgi
Kollade igenom gamla bilder och videor från alla fester i Östersund.
Tycker att Alexs solo är så värt att publiceras i bloggen, haha!
Jag kommer sakna alla härliga festerna i brorsans gamla lägenhet i Norrland.
Söndag
Tog mig upp ganska tidigt, hällde i mig hur mycket iskall mjölk som helst (ett måste för mig när jag är bakis), gjorde mig i ordning och åkte till stan.
Väl där fyndade jag på Kicks, Gina Tricot och Din Sko. Nu har jag dessvärre en tom plånbok.
Resten av dagen har jag legat i sängen, sett på film, somnat, vaknat och ja, ni förstår.
Som en vanlig söndag med andra ord.
Ska försöka lägga mig tidigt idag för imorgon väntar jobb.
Hade sett fram emot att köra ut post imorgon men jag tror jag ångrat mig.
Hur fan ska man ta sig fram på gatorna och trottoarerna med postbilen nu i all snö?!
Det blir ett senare problem.
Nu blir det filmtajm!
Ha en trevlig söndagkväll, kära läsare!
Ej utgång
Det började med att jag stod på stan i över en timme och väntade på en buss som aldrig kom.
Jävla västtrafik! Till slut blev jag hämtad med bil och förfesten kunde börja.
Sedan åkte vi ner till stan och ställde oss i världens längsta kö till Lipz.
Efter att ha stått där i säkert en timme gav vi upp och gick till Max och käkade. Lyckat!
Mellandagsrea
Tjockt med folk i butikerna, extremt jobbigt! Och för att inte tala om köerna.
Men jag fick tag på en del trots detta :)
Får se om jag kanske pyntar mig med något av det nyinköpta ikväll för då blir det LIPZ!
Amanda ringde och frågade om jag ville komma till Göteborg och gå på rean med henne.
Ha! Göteborg, där hade jag aldrig stått ut i butikerna idag. Stackars jävlar.
Dagens köp (behöver jag skriva att jag älskar färg?)
Det var den julen
I år blev det bara jag och mamma eftersom pappa jobbat och bröderna befinner sig 75 mil norr.
Det har blivit mycket mat och fina julklappar så julen blev bra trots att vi firade ensamma.
Nu är pappsen äntligen låst in fångarna, hittat hem och fått öppna sina klappar.
Givetvis såg vi på Svensson Svensson, det är vår humor! :)
Nu ska jag lägga mig i sängen och se på film. Jag är så mätt! Men det hör väl till på julafton. 
Hoppas ni har en trevlig kväll, kära läsare! ♥
Nu blir det Kalle Anka!
GOD JUL! <3
Säg mig, är det inte trevligt att vakna upp och vara sms-bombad med söta julhälsningar? :)
Julmusiken är på och det är massor av snö ute! Nästan så man blir sugen på att åka pulka.
Innan jag tappar tråden helt.
Jag vill önska mina kära läsare en riktigt GOD JUL! <3
Nikita julen -08 ♥
Smurfvarning
Äckliga mördare
Jag förstår inte vart världen är på väg, helt seriöst.
För två månader sedan blev en nära väns styvpappa mördad, av en 18-åring!
Det kändes riktigt jobbigt att få reda på det, så mycket roligt vi haft med honom.
Plötsligt var han bara borta och mordet inträffade inte alls långt ifrån mitt hem.
Dessutom är hans mördare är lika gammal som mig. Jag har svårt att förstå det.
Förra året var jag nära att förlora min bror. Då var det en påtänd 19-åring som begått brottet.
Unga människor som har hela livet framför sig, varför gör de så?
Jag blir förbannad av att bara tänka på det och jag är fortfarande hämndlysten.
Samtidigt finns det en röst som försöker intala mig att:
"Du är bättre än så, var inte lika dum som de är".
Det är svårt att ta in det när man är arg och ledsen men man måste.
Tänk så lätt det är att ta någons liv, ett knivhugg här, ett stryptag där.
Tänk så många fler liv som förstörs efter en förlust av en närstående.
Värst av allt är nog att det inte är olyckshändelser som inträffar, det är meningen.
Bara programmet "Mamma till en mördare" bevisar hur tragisk världen är.
Ska man behöva slå på tv:n och hitta ett sånt program bland kanalerna?
Det är fruktansvärt och ofattbart och jag finner faktiskt inga ord som kan beskriva mina tankar.
De finns överallt, där man minst anar. Äckliga mördare!
Grattis bror!
Idag fyller broder Olov 25 år ♥
Det gratulerar syster yster för även om han gråter krokodiltårar.
Åldersnojan är här för att stanna ;)
Ack Värmeland, du sköna!
Då var man hemma igen då. Blev en kort men trevlig visit hos mormor i lilla Hagfors.
Som vanligt kommer man hem med dubbelt så mycket packning som när man kom dit.
Nu längtar jag till julafton så jag får öppna massa julklappar!
Är och kommer alltid vara som ett litet barn på julafton :)
Nu ska jag ta mig tid och svara på era kommentarer!
Operation avklarad
Först fick jag dra på mig ett sexigt vitt nattlinne som kan få vem som helst att bli het.
Därefter kördes jag till ett rum för att förbereda mig för operationen.
När jag kom in ökade paniken. Det kändes som jag var med i en SAW-film!
I taket hängde kedjor och det var inte förrän en läkare hängde upp dropp som jag lugnade mig.
Det började sådär kan man väl säga. Narkosläkaren, Tommy misslyckades med min kanyl.
Som vanligt tar det en bra stund innan man hittar blodkärl i mina armar så han satt och slog på den för att få igång den och när han till slut hittade ett kärl att sticka nålen i (notera att jag hatar nålar), utbrister han: SHIT! Med den panik jag redan hade kändes det inte bättre då.
Han såg nog paniken i mig och förklarade besviket att han misslyckades och det händer väl alla.
Men sur blev jag i alla fall. Över till nästa arm där han fick sitta och slå på den också ett bra tag innan han hittade ett kärl högre upp (där gör det dessutom ondare).
Kör in nålen och jag skriker "AJ, SLUTA!" Det gjorde fan ont.
Men till slut satt den dumma kanylen där och första delen var avklarad.
Därefter var det dags för operationen.
Jag minns bara att jag fick lugnande och någon timme senare vaknade jag upp i ett annat rum.
Jag hade ont och gjorde som Hanna tipsade om - bad om morfin vilket jag fick. Så skönt!
Fick övernatta där men nu, 24 h senare ärj ag äntligen hemma igen.
Dessvärre saknar jag morfinet. Jag har ont!
Men så skönt att ha bort stenarna, de var inte små!
Tio stora och massa små plus att en av de stora hade fastnat i någon av gångarna.
Inte konstigt att det känts som att man ska dö av smärta!
Operationsbordet nästa!
Nu är jag dubbelduschad och redo för operation, dock inte psykiskt.
Snart ska jag och pappa ge oss av mot Uddevalla sjukhus.
Jag ska strida för att få åka hem därifrån idag men oddsen talar väl emot mig.
I will be back soon!
Under tiden får ni gärna kommentera min projektblogg så jag blir glad när jag kommer hem.
Ta hand om er, kära läsare! ♥
Operationsförberedelser
Har fått order att dubbelduscha ikväll vilket innebär fyra duschar inom loppet av två timmar.
Imorgon måste jag upp tidigt och dubbelduscha igen innan jag åker till sjukhuset.
När de tvingat en att duscha med ett särskilt medel kunde de väl ändå givit det en god doft?
Luktar för jävligt! Och allt ska av kroppen. Bort med nagellack, smink, smycken, allt!
Det känns väldigt tomt och naket måste jag erkänna.
Nämnde jag att jag verkligen inte vill opereras? Jag avskyr sjukhus!
En glad Marre på Liseberg
French people <3
Min novell
Syskonkärlek
Marken färgas röd. Andetagen är på väg att dö ut. Rädslan sprider sig i kroppen likt en växande tumör som inte går att bota. Försöker resa mig upp men saknar kraft. Hjärtat bultar hårdare för varje sekund och snart ger jag upp, orkar inte mer. Använder mina sista krafter och skriker efter min bror, hur länge ska han behöva stå ut med mig?
Det var tredje anfallet denna vecka och det var bara onsdag. Hur länge skulle hon stå ut? Hur länge skulle min lillasyster orka kämpa mot cancern? Jag kommer inte klara mig utan henne, för vad vore jag utan min älskade syster? Om hon dör kommer jag ta livet av mig.
- Martin, jag står inte ut längre! Snälla, få ett slut på det här, gråter Matilda och lutar huvudet mot sin brors axel.
- Det kommer ordna sig, du kommer bli frisk snart, försöker Martin trösta sin syster med och tvingar tårarna tillbaka som tränger fram.
För snart ett halvår sedan fick Matilda diagnosen leukemi. Eftersom hon behövde hjälp blev hon tvungen att flytta in hos sin bror. Varje dag var en kamp mot dödsklockan som verkade ticka snabbare för var dag som gick. Det hade blivit en vana att besöka sjukhuset och nu var det dags igen.
- Matilda Johnsson, ropar en läkare upp i väntrummet.
Matilda tar sin bror i handen och går med svaga steg mot läkaren. Allas blickar fäster på Matildas kala huvud. Det gör inget, hon är van nu, men hon saknar sitt långa, blonda svall. Kanske skulle det komma tillbaka, kanske inte. De går med läkaren in på ett rum och får sätta sig i varsin stol. Läkaren står och bläddrar i journalen och ser bekymrad ut.
- Jag är hemskt ledsen att behöva berätta det här, men du har slutat svara på cellgifterna, förklarar läkaren och ser Matilda rakt in i ögonen.
Det sticker till i hjärtat. Klumpen i magen känns som ett knytnävslag och allt blir plötsligt tomt och svart. Allt som hörs runt omkring är ett surr. Mitt namn studsar alltför många gånger mellan de betongfyllda väggarna, och värmen jag så ofta känt förr då jag hört det har numera blivit till dödsångest. Den värsta smärtan är nog trots allt medlidandet. Aldrig har jag sett Martin så förstörd och hjälplös. Situationen är alltför svårhanterlig och jag är så rädd.
Det får inte vara sant, det kan inte vara sant. Min syster som alltid är så stark, hur kan det vara möjligt? Jävla inkompetenta läkare som försöker framstå som överlägsen genom sina termer och begrepp som inte är annat än skitsnack. Jag orkar inte höra mer, snälla Gud, om det nu finns någon, gör bara så att Matilda blir frisk!
En vecka var allt de kunde ge Matilda. Sju dagar fick Martin och Matilda för att säga farväl. Vad som återstod var numera ett hat som blev allt starkare och mäktigare, en sorg som aldrig skulle kunna läkas och en kärlek som aldrig någonsin skulle dö ut.
Det är dags nu. Det är en underlig känsla. Aldrig har jag känt mig så svag och stark på samma gång. Stark för att jag måste för Martins skull och för alla fina minnen vi fått uppleva tillsammans. Ända från barnsben har han varit överbeskyddande, behandlat mig som en porslinsdocka som kunnat gå sönder i vilket ögonblick som helst. Nu spelar det ingen roll om han behandlar mig som en porslinsdocka, jag kommer ändå gå sönder, snart, och det vet han om.
- Kan jag göra något för dig, frågar Martin med en darrig röst när han sitter bredvid sin syster på dödsbädden.
- Stanna bara här hos mig, viskar Matilda tillbaka och söker sin brors hand.
- Du är så kall, säger Martin och tårarna är plötsligt oundvikliga och dränker Matildas hand.
- Snälla, gråt inte, det kommer ordna sig, försöker Matilda få fram men vet inte om Martin hör trots att det känns som att hon skriker ut orden.
Det gör ont. Har svårt att andas. Kippar efter luft men känns som att tårarna är i vägen. Jag kan inte ta farväl av min syster, hon som alltid funnits där för mig. Allt är som en mardröm och jag vill inget hellre än att vakna upp ur den, men det går inte. Snart är min syster borta.
- Martin, minns du speldosan jag fick av mormor när vi var små? Matilda får en nickning till svar.
- Jag slängde den aldrig, den ligger längst in i nedersta byrålådan, kan du hämta den?
Martin är snart tillbaka med den och vrider igång speldosan.
Melodin spelar upp så många barndomsminnen och jag minns allt som igår, speciellt när vi var på fotbollsplanen och jag lärde Matilda hur man trixade. Hon var så dålig men samtidigt så envis vilket hon alltid varit. Jag önskar att det kunde hjälpa nu.
- Jag älskar dig, Martin, försöker Matilda få fram med den sista kraften hon besitter och plötsligt är det över. Martin tappar speldosan som han håller i ena handen men vägrar släppa taget om Matildas hand.
Let it go
Ni glömmer väl inte?
Håll utkik, snart kommer ännu ett inlägg! :)
Tillbaka till verkligheten
Men jag fick mig några härliga skrattanfall under svenskalektionen, minst sagt.
Först hade vi i internationaliseringsgänget roligt åt årets kommentarer som sades förra veckan.
På mentorstiden hade Malin och Elin anordnat bästa leken - hela havet stormar!
Som vanligt är jag extremt tävlingsinriktad och jag var uppe i extas när vi gick runt stolarna.
Kom till final där jag mötte Lydia, det slutade med att vi båda låg på golvet med stolen över oss.
Jag tror att de flesta hade extremt roligt åt mig men det är sådant man får bjuda på!
Verkligen mycket skratt och liten verkstad idag men nödvändigt för att jag ska överleva dagen.
Om två timmar ska jag åka och jobba. Lite klirr i kassan behövs!
Hoppas ni har en bra dag, kära läsare! ♥
Lucia
Förutom ett litet i skolan, men missade sången så det räknas nog inte.
Har aldrig varit särskilt mycket för Lucia förutom när jag själv var det i mellanstadiet, haha.
Minns att jag var så rädd för att mitt hår skulle brinna upp men det klarade sig ;)
Har ni sett något luciatåg i år?
Photoshoot @ school
Det är en av förmånerna man har när man går media - man kan ta bra bilder!
Glädjerus
Tunnbad utomhus och bastu @ Louise
Saknar folket från Frankrike
Men igår åkte alla från Frankrike hem. Dom har lämnat efter sig ett stort tomrum.
Vi har haft en underbar vecka och gjort så mycket roligt!
Det gjorde ont i hjärtat att se dom gråta så mycket när de skulle gå på bussen.
Men om tre månader får vi se dom igen, våra älskade fransyskor/fransmän!
Tillbaka till bloggandet
Tycker att veckan har varit jättebra, dagarna har varit fyllda med aktiviteter.
Nu ska det bli riktigt skönt att ta igen sig men det kommer nog kännas tomt.
Men om tre månader åker vi till Frankrike, ser verkligen fram emot det :)
Vad tycker du om åldersskillnad i förhållanden?
Workshop
Vi skulle göra ett arbete om mänskliga rättigheter. Alla var så söta när de redovisade :)
Dessvärre satt en fransman bakom mig som vägrade sluta fotografera mig.
Dessutom är han inte särskilt bra på engelska så Emilia sa:
"Säg åt honom att dra åt helvete på svenska!".
Han fattar ju ändå inte vad det innebär men så elak kan man väl ändå inte vara, eller? ;)
Inte kunde han sluta säga "You are so cute" heller. Kanske är det enda han kan på engelska...
Nu ska snart jag och Marine ge oss av till banken så hon kan växla sina euro till svenska kronor.
Imorgon drar vi till Göteborg, la super!
Invigning Trollhättans skridskobana
Först var vi på invigningen av isbanan som tagit plats på torget. Riktigt mysigt faktiskt!
Frågan är om man vågar ta på sig skridskorna och åka där någon dag? :)
Internationaliseringsfest
Jag var precis på att inleda inlägget med "yesterday" men kom på mig själv att jag är svensk!
Igår var det fest med våra fransyskor. All of them went totally crazy!
Undrar hur de mår idag, haha.
Var lite annorlunda att vistas på en fest 100 % nykter men jag överlevde, thank God!
Nej, nu måste jag sluta att skriva på engelska.
Snart ska vi till skolan och äta julbord, mys! Hoppas de gillar vår svenska julmat :)
Bilder från gårdagen
Hänvisar er till projektbloggen
Under tiden som jag är frånvarande ett tag ni alltid kika in i min projektblogg och tycka till!
Inom kort kommer jag publicera ett nytt inlägg som handlar om åldersskillnad i förhållanden.
Håll utkik här!
Säger hej då för ett tag
Om två timmar ska jag till skolan men först - handla!
Vad önskar man sig om man kommer till Sverige från Frankrike?
Vad äter dem där förresten? Äh, hon får äta hederlig, svensk husmanskost, haha!
Har en känsla av att de har en väldigt onyttiga matvanor.
Älskar dom inte choklad och croissanter och sånt?
Blir det kris kan hon få äta mina chokladpuffar till frukost för jag vill inte ha dom.
Nej, dags att ta till sig av Emilias ständiga ord: "Det löser sig!"
Jag lovar att blogga så fort det blir lite tid över!
Någon gång måste man väl få vara ensam?
Så exalterad är jag för tillfället!
Färg eller svartvit?
Nervositet smittar
Schöttan är nervös, Louise är nervös, Emilia är nervös, Linnea är nervös - nu är jag nervös!
Jag som hatar att vara nervös. Men vad har jag att vara nervös över? Det blir säker kanon!
När vi satt och pratade om detta förut kom jag självklart på bästa lösningen.
En sup strax innan de anländer och precis när jag säger det kommer vår lärare, haha!
En blick säger mer än tusen ord kan jag ju avslöja ;)
Bild från en utekväll med Annie ♥
19, hemska tanke!
Besökte nyss bloggen FEBB och besvarade dagens fråga som löd: Hur gammal är du?
Med vanan inne skrev jag snabbt 18 tills det slog mig att åttan snart kommer bli en nia, panik!
Mars är inte särskilt långt borta vilket innebär att 19 närmar sig. Åldersnojja, redan?!
Vem vill vara 19 liksom? Tråkig ålder! Efter 20 vill jag inte bli äldre känns det som nu.
Åren bara springer iväg, tänk när man var fjorton. Vilka tider! Underbara nostalgi. 
Julbak på ttela
Ikväll har vi haft det trevligt, bakat julgodis, druckit glögg och lyssnat på julmusik.
Dessutom är det minusgrader ute, nu märks det att julen närmar sig ♥
På fredag kommer min utbytesstudent från Frankrike hit och på lördag ska vi på julmarknad.
Kan vara kul att visa henne hur Sveriges julhysteri ser ut.
För övrigt vill jag tacka mina trogna läsare som fortsätter besöka min blogg och skickar söta kommentarer trots mitt dåliga uppdaterande. Jag lovar, jag ska skärpa mig!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen - ni är guld värda!
Red is my colour
Mitt själsliga krig ska inte få sänka mig, en dag i taget!
Hade sovmorgon och när jag gjort mig redo för onsdagen var det bara att ge sig ut i kylan.
Fick stå en bra stund och skrapa rutorna på bilen innan jag kunde åka till stan.
Där uträttade jag lite ärenden och fick även lite shoppat.
Därefter åkte jag till och intervjuade en sjuksköterska om hur ensamheten påverkar äldre.
Nu ska jag snart påbörja min powerpoint för på fredag har vi redovisning.
Jag tar itu med mitt liv på bästa sätt nu och så länge jag är sysselsatt funkar det!
Nu blir det plugg för hela slanten *klapp klapp*
Jenny bad mig lägga upp fler ego-bilder och era önskningar är min lag ;)
Räcker en mening?
