Känner bara att jag måste ventilera mina tankar lite.
Jag förstår inte vart världen är på väg, helt seriöst.

För två månader sedan blev en nära väns styvpappa mördad, av en 18-åring!
Det kändes riktigt jobbigt att få reda på det, så mycket roligt vi haft med honom.
Plötsligt var han bara borta och mordet inträffade inte alls långt ifrån mitt hem.
Dessutom är hans mördare är lika gammal som mig. Jag har svårt att förstå det.

Förra året var jag nära att förlora min bror. Då var det en påtänd 19-åring som begått brottet.
Unga människor som har hela livet framför sig, varför gör de så?
Jag blir förbannad av att bara tänka på det och jag är fortfarande hämndlysten.
Samtidigt finns det en röst som försöker intala mig att:
"Du är bättre än så, var inte lika dum som de är".

Det är svårt att ta in det när man är arg och ledsen men man måste.

Tänk så lätt det är att ta någons liv, ett knivhugg här, ett stryptag där.
Tänk så många fler liv som förstörs efter en förlust av en närstående.
Värst av allt är nog att det inte är olyckshändelser som inträffar, det är meningen.

Bara programmet "Mamma till en mördare" bevisar hur tragisk världen är.
Ska man behöva slå på tv:n och hitta ett sånt program bland kanalerna?
Det är fruktansvärt och ofattbart och jag finner faktiskt inga ord som kan beskriva mina tankar. 

De finns överallt, där man minst anar. Äckliga mördare!