Det var en spänd Marre som vistades på Uddevalla sjukhus igår. Men inte undra på det!
Först fick jag dra på mig ett sexigt vitt nattlinne som kan få vem som helst att bli het.
Därefter kördes jag till ett rum för att förbereda mig för operationen.
När jag kom in ökade paniken. Det kändes som jag var med i en SAW-film!
I taket hängde kedjor och det var inte förrän en läkare hängde upp dropp som jag lugnade mig.

Det började sådär kan man väl säga. Narkosläkaren, Tommy misslyckades med min kanyl.
Som vanligt tar det en bra stund innan man hittar blodkärl i mina armar så han satt och slog på den för att få igång den och när han till slut hittade ett kärl att sticka nålen i (notera att jag hatar nålar), utbrister han: SHIT! Med den panik jag redan hade kändes det inte bättre då.
Han såg nog paniken i mig och förklarade besviket att han misslyckades och det händer väl alla. 
Men sur blev jag i alla fall. Över till nästa arm där han fick sitta och slå på den också ett bra tag innan han hittade ett kärl högre upp (där gör det dessutom ondare).
Kör in nålen och jag skriker "AJ, SLUTA!" Det gjorde fan ont.
Men till slut satt den dumma kanylen där och första delen var avklarad.

Därefter var det dags för operationen.
Jag minns bara att jag fick lugnande och någon timme senare vaknade jag upp i ett annat rum.
Jag hade ont och gjorde som Hanna tipsade om - bad om morfin vilket jag fick. Så skönt!

Fick övernatta där men nu, 24 h senare ärj ag äntligen hemma igen.
Dessvärre saknar jag morfinet. Jag har ont!
Men så skönt att ha bort stenarna, de var inte små! 
Tio stora och massa små plus att en av de stora hade fastnat i någon av gångarna.
Inte konstigt att det känts som att man ska dö av smärta!