Viljan kan avgöra din livstid
Ibland kan det kännas som att det alltid är något som stoppar en från det man verkligen vill göra. Frågan är bara varför många låter sig bli stoppade istället för att stå emot och göra det man vill?
Livet är fullt av motgångar men det är just vid dessa tillfällen man måste ta tjuren vid hornen och fortsätta mot sitt mål. Man har alltid ett mål med någonting, åtminstone underlättar det otroligt mycket istället för att göra saker utan att ens veta om meningen.
Det är ditt mål du måste sikta mot och dessutom nå. Allt handlar om vilja och styrkan i viljan. Hur mycket vill du egentligen nå ditt mål? Spelar det inte så stor roll eller brinner du verkligen för att hamna där en dag? För det första, sätt aldrig upp ett mål som du inte brinner för att nå.
Det är bara meningslöst.
Hade vi fått välja hade vi självklart valt att åka på en räkmacka och på en sekund var man precis där man alltid velat vara. Nu fungerar inte livet så, inte ens inärheten.
Man måste vilja för utan viljan kommer man ingenstans. Det är oerhört många som inte har en aning om vad de vill göra överhuvudtaget men vad ni än gör, stressa inte. Tro inte att ni måste veta vad ni vill göra bara sådär, det är någonting som kommer till en. En dag bara vet man vad man vill göra och det är då det gäller att visa viljan. Tänk aldrig tankar så som "jag kommer aldrig hamna där ändå" för allt blir vad man gör det till. Jag lovar, vill du tillräckligt så går allting.
Livet är fullt av motgångar men det är just vid dessa tillfällen man måste ta tjuren vid hornen och fortsätta mot sitt mål. Man har alltid ett mål med någonting, åtminstone underlättar det otroligt mycket istället för att göra saker utan att ens veta om meningen.
Det är ditt mål du måste sikta mot och dessutom nå. Allt handlar om vilja och styrkan i viljan. Hur mycket vill du egentligen nå ditt mål? Spelar det inte så stor roll eller brinner du verkligen för att hamna där en dag? För det första, sätt aldrig upp ett mål som du inte brinner för att nå.
Det är bara meningslöst.
Hade vi fått välja hade vi självklart valt att åka på en räkmacka och på en sekund var man precis där man alltid velat vara. Nu fungerar inte livet så, inte ens i
Man måste vilja för utan viljan kommer man ingenstans. Det är oerhört många som inte har en aning om vad de vill göra överhuvudtaget men vad ni än gör, stressa inte. Tro inte att ni måste veta vad ni vill göra bara sådär, det är någonting som kommer till en. En dag bara vet man vad man vill göra och det är då det gäller att visa viljan. Tänk aldrig tankar så som "jag kommer aldrig hamna där ändå" för allt blir vad man gör det till. Jag lovar, vill du tillräckligt så går allting.
Våga visa viljan!
Älska ditt sanna jag innan någon annan gör det
Jag förstår inte varför men många verkar tro att kärleken till sitt sanna jag är förbjuden kärlek. Och redan här tar det stopp. Förbjuden kärlek? Sådan finns inte! Det är endast vi själva som sätter gränser och begränsar vårat mod.
Det är inte mer än rätt att vi ska kunna ge oss själva kärlek. Eller om man formulerar det på annat sätt. Allt annan kärlek än kärleken till sig själv är fel! Redan nu är det många som tappat bort sig i mitt tankesätt men lugn, det kommer en förklaring.
Kan någon förklara för mig hur det är möjligt att älska någon eller bli älskad såvida man inte älskar sig själv, sitt sanna jag? Hur ska du någonsin kunna låta någon annan älska dig om du själv inte kan det? Låter det inte fel? Jo, för det är så fel som det kan bli. Vi måste först och främst ta itu med oss själva innan det ens är någon mening med att tänka på att släppa in någon annan i livet!
Många suddar ut konsekvenserna och vägrar inse hur det kommer sluta om man gör tvärtemot mitt tankesätt. Men jag har svaret. Det slutar, bokstavligt talat, det tar slut, the end of the story. Inte mer än så. Det kommer uppstå komplikationer ett antal gånger tills den dagen då man inser att det inte kommer funka. Den dagen hoppas jag att du kommer ta itu med att lära känna dig själv istället för det är vad som är viktigast.
Låt ingen annan komma nära dig innan du själv hunnit göra det.
Många inbillar sig att om man har någon som man vet älskar en, då är allting frid och fröjd, då duger man och man kanske trots allt är helt okej. Men sen då? Dagen då den här människan väljer att lämna en och gå vidare. Är det inte förutsägbart? Man bryter ihop och på en sekund är man ingen igen. Varför? Enkelt. Man har helt enkelt inte lärt att älska sig själv!
Jag hoppas att ni förstår nu vad jag menar och hur viktigt det är att lära sig att älska sitt sanna jag innan någon annan gör det. 
Våga vara lycklig
Har ni tänkt på en sak? Har ni tänkt på hur mycket onödig tid vi lägger på att fokusera endast på problem? Tänker man efter så är det både sorgligt och patetiskt.
Vi är inte mer än människor så självklart finns de stunder då vi fördjupar oss i vårt inre och tänker på alla dåliga upplevelser man tagit del av och dessutom har svårt att släppa.
Men vi måste lära oss att uppskatta de där små sakerna också.
Livet är för kort för att ödsla bort värdefull tid på att tänka på alla våra problem.
Vore det inte bäst om man försökte se det positiva i varje negativ sak istället? Många gånger måste vi däremot ta oss igenom ett problem för att överhuvudtaget ha en chans att nå lyckan igen. Men vad jag menar är att det finns så många olika sätt man kan göra det på, ändå gör så många samma misstag - ger upp. Är det vad livet går ut på? De svaga ger upp, de starka kämpar vidare. Till viss del stämmer det eftersom vi själva valt att det ska se ut så.
Det är vi som skapat den bilden och det är ingen annans fel förutom vårt egna!
Förr eller senare kommer vi alla finna lyckan och inse att den faktiskt funnits där hela tiden, du valde bara att skymma den genom att fokusera på fel saker, dina problem. Är det verkligen värt att sopa bort lyckan på grund av det? Felet sitter hos dig, inuti dig, och du är den enda som kan rätta till det. Det handlar om att våga vara lycklig och inse att man förtjänar det.
Föralltid i mitt <3
Idag kom beskedet som jag önskat aldrig skulle komma. Du finns inte längre kvar.
Jag finner egentligen inga ord för hur det känns, det är bara tomt. Jag hann inte ens säga farväl.
Tänk så många år vi fick tillsammans, fyllda med lycka och kärlek. Minns allting så väl, alla utflykter vi var på, alla äventyr vi delade tillsammans. Varje dag satt du och väntade på att jag skulle komma och ta med dig ut efter skolan. Du blev så glad varenda gång. På äldre dagar hann vi inte ses lika mycket då jag växte upp, blev tonåring och tiden inte räckte till helt enkelt. Men det är tack vare dig som jag haft en så lycklig barndom och jag är evigt tacksam.
Du var en äkta vän som alltid fanns där. Även om du inte alltid förstod så lyssnade du och fanns där för mig. Jag kan inte förstå att du är borta efter 14 år. Jag såg dig tyna bort framför mina ögon mer och mer men jag förträngde det. Jag ville inte inse. Jag minns när jag kom den 16 september för att ta med dig ut och fotografera dig. Du låg ute på loftgången som du älskade. Du var alltid så lyhörd men inte den här gången. Det var när du hörde min röst som du insåg att det var jag. Du fick knappt fram ett skall, du anträngde dig verkligen. Ditt skall som brukade ekade över gården varje gång jag kom. Det var svagt nu, men du försökte. Den dagen blev vår sista tillsammans. Jag hade aldrig tanken på att jag aldrig mer skulle få se dig.
Jag finner egentligen inga ord för hur det känns, det är bara tomt. Jag hann inte ens säga farväl.
Tänk så många år vi fick tillsammans, fyllda med lycka och kärlek. Minns allting så väl, alla utflykter vi var på, alla äventyr vi delade tillsammans. Varje dag satt du och väntade på att jag skulle komma och ta med dig ut efter skolan. Du blev så glad varenda gång. På äldre dagar hann vi inte ses lika mycket då jag växte upp, blev tonåring och tiden inte räckte till helt enkelt. Men det är tack vare dig som jag haft en så lycklig barndom och jag är evigt tacksam.
Du var en äkta vän som alltid fanns där. Även om du inte alltid förstod så lyssnade du och fanns där för mig. Jag kan inte förstå att du är borta efter 14 år. Jag såg dig tyna bort framför mina ögon mer och mer men jag förträngde det. Jag ville inte inse. Jag minns när jag kom den 16 september för att ta med dig ut och fotografera dig. Du låg ute på loftgången som du älskade. Du var alltid så lyhörd men inte den här gången. Det var när du hörde min röst som du insåg att det var jag. Du fick knappt fram ett skall, du anträngde dig verkligen. Ditt skall som brukade ekade över gården varje gång jag kom. Det var svagt nu, men du försökte. Den dagen blev vår sista tillsammans. Jag hade aldrig tanken på att jag aldrig mer skulle få se dig.
Hoppas du har det bra där du är nu.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta, Caesar <3
När natten faller
Egentligen borde jag ligga i sängen och sova nu men det är en kväll med mycket tankar och funderingar. Känner att jag behöver få rensa tankarna innan jag lägger mig för att slippa undan mardrömmarna och mina sömnsvårigheter.
Sitter och lyssnar igenom gamla låtar som väcker en mängd av minnen. Tider man saknar, tider man vill tillbaka till. Sådant man inser aldrig kommer inträffa igen. Varför ska man alltid dras till sådant? Meningslöst. Ändå söker man det där hoppet om att en gång vara där igen, den där lilla gnistan som kan tändas bara man är medveten om att man kommer stå där igen. Men varje gång tankarna återkommer släcks lågan då man skakar bort ens dumma fantasier och inser att saknaden endast fyllt ett tomrum och att det aldrig blir som förr.
Det är verkligheten och hur mycket man än vill fly från den ibland är det en omöjlighet.
Man har ingetval!
Det gäller att stå där man är idag och kämpa för vart man vill hamna en annan dag.
Sitter och lyssnar igenom gamla låtar som väcker en mängd av minnen. Tider man saknar, tider man vill tillbaka till. Sådant man inser aldrig kommer inträffa igen. Varför ska man alltid dras till sådant? Meningslöst. Ändå söker man det där hoppet om att en gång vara där igen, den där lilla gnistan som kan tändas bara man är medveten om att man kommer stå där igen. Men varje gång tankarna återkommer släcks lågan då man skakar bort ens dumma fantasier och inser att saknaden endast fyllt ett tomrum och att det aldrig blir som förr.
Det är verkligheten och hur mycket man än vill fly från den ibland är det en omöjlighet.
Man har inget
Det gäller att stå där man är idag och kämpa för vart man vill hamna en annan dag.
Godnatt!
Vi påverkar varandra
Hur mycket vi än blundar för det påverkar vi varandra på både negativa och positiva sätt.
Vi inspireras av varandra men många gånger går det för långt. Många av er kommer säkerligen känna igen er i den här situationen då ni har/haft en idol som förebild och gör allt för att vara som den. Till vilkenmening? Kan någon vara vänlig att förklara detta för mig?
Vi är den vi är och så ska vi också vara! Att vara en inidivid är väl ändå det underbaraste som finns, då ingen är i närheten av att vara precis som man själv är. Det är så det ska vara men samhället gör allt för att påverka och förändra oss. Vet ni vad det värsta är?
En enormt stor del av befolkningen går på det. Media ger oss en snedvriden bild av oss själva och får många människor att må dåligt. Men vad många inte förstår är att media ljuger!
Bilderna är lögn, dom är tillgjorda!
Ingen är perfekt och då menar jag ingen. Vad innebär egentligen perfektion? Om man är tjej kanske det är att se ut som den där modellen på affischen och vara lika smal, ha stora bröst och det där underbara håret. Det är inte perfektion, det är endast ytlighet vilket är något av den sämsta egenskapen man kan ha. Men visst, vill ni försöka vara som den så varsågod. Men ni kommer aldrig, aldrig någonsin få vad ni söker genom att se plastig ut.
Det kommer förstöra psyket och därmed hela människan. Det är intevärt det.
Jag ber dig, ta hand om dig själv och var nöjd med den du är.
Vi inspireras av varandra men många gånger går det för långt. Många av er kommer säkerligen känna igen er i den här situationen då ni har/haft en idol som förebild och gör allt för att vara som den. Till vilken
Vi är den vi är och så ska vi också vara! Att vara en inidivid är väl ändå det underbaraste som finns, då ingen är i närheten av att vara precis som man själv är. Det är så det ska vara men samhället gör allt för att påverka och förändra oss. Vet ni vad det värsta är?
En enormt stor del av befolkningen går på det. Media ger oss en snedvriden bild av oss själva och får många människor att må dåligt. Men vad många inte förstår är att media ljuger!
Bilderna är lögn, dom är tillgjorda!
Ingen är perfekt och då menar jag ingen. Vad innebär egentligen perfektion? Om man är tjej kanske det är att se ut som den där modellen på affischen och vara lika smal, ha stora bröst och det där underbara håret. Det är inte perfektion, det är endast ytlighet vilket är något av den sämsta egenskapen man kan ha. Men visst, vill ni försöka vara som den så varsågod. Men ni kommer aldrig, aldrig någonsin få vad ni söker genom att se plastig ut.
Det kommer förstöra psyket och därmed hela människan. Det är inte
Jag ber dig, ta hand om dig själv och var nöjd med den du är.
Beröm
Något utav det viktigaste som behövs här i livet är uppmuntran och beröm!
Detta är dessvärre något vi ger varandra allt för lite av.
Vi måste lära oss att visa varandra uppskattning på ett bättre sätt och dessutom oftare. Hur svårt kan det vara att ge en människa komplimanger? Vad väntar vi på? Har någon i vår närhet gjort någonting bra ska personen ha beröm för detta, det är en självklarhet. Vi vet själva hur man påverkas av diverse komplimanger, man växer alltid ett par cm och för stunden känns allting så mycket lättare. Vill vi inte sprida vidare den känslan till varandra? Alla förtjänar att få känna den.
Hur ska man någonsin kunna förbättra saker och ting eller överhuvudtaget växa som människa om man inte får höra beröm någon gång? Varje gång man får beröm och visad uppskattning faller en sten från bröstet. Den stenen ska falla från allas bröst någon gång.
Så var nu en bra medmänniska och våga ge varandra beröm. Vi behöver det!
Detta är dessvärre något vi ger varandra allt för lite av.
Vi måste lära oss att visa varandra uppskattning på ett bättre sätt och dessutom oftare. Hur svårt kan det vara att ge en människa komplimanger? Vad väntar vi på? Har någon i vår närhet gjort någonting bra ska personen ha beröm för detta, det är en självklarhet. Vi vet själva hur man påverkas av diverse komplimanger, man växer alltid ett par cm och för stunden känns allting så mycket lättare. Vill vi inte sprida vidare den känslan till varandra? Alla förtjänar att få känna den.
Hur ska man någonsin kunna förbättra saker och ting eller överhuvudtaget växa som människa om man inte får höra beröm någon gång? Varje gång man får beröm och visad uppskattning faller en sten från bröstet. Den stenen ska falla från allas bröst någon gång.
Så var nu en bra medmänniska och våga ge varandra beröm. Vi behöver det!
Tagen för givet
Är jag tagen för givet? Är du tagen för givet? Är vi medvetna om vad det innebär?
Att bli tagen för givet är något bland det mest smärtsamma som finns, men att ta någon för givet är det lättaste misstaget man kan begå. Vet man om att man har sin familj eller bästa vän som man alltid haft vid sin sida blir det för många en självklarhet att dessa alltid finns där.
Vi får inte ta dem för givet, det är fel. Men å andra sidan, att leva med den ständiga rädslan att förlora någon man står nära går heller inte. Därför måste man finna en balans mellan dessa alternativen.
Allting kan hända av en slump, livet står inte skrivet i stjärnorna som en del av oss kanske kan hoppas på. Ibland är man bara blind för saker och ting och det är något man inte kanstyra över.
Meningen med att ha någon man verkligen älskar och bryr sig om är att visa det i handling, inte bara genom ord. Kärleken är ofta inte något man kan beskriva genom varken ord eller handlingar men vi måste försöka.
Det sista vi får göra är att ta någon för givet för rätt som det är finns inte den personen med oss längre. Vill vi riskera att leva med den ångesten resten av livet? Att vi aldrig visade vad den betydde innan det var försent. Tro mina ord, det är inte värt det.
Den dagen man själv får reda på att man blivit tagen för givet är det något inuti som krossas. Alltså måste vi själva tänka oss in i andras situationer för att förstå, detta gäller alltid.
Att bli tagen för givet är något bland det mest smärtsamma som finns, men att ta någon för givet är det lättaste misstaget man kan begå. Vet man om att man har sin familj eller bästa vän som man alltid haft vid sin sida blir det för många en självklarhet att dessa alltid finns där.
Vi får inte ta dem för givet, det är fel. Men å andra sidan, att leva med den ständiga rädslan att förlora någon man står nära går heller inte. Därför måste man finna en balans mellan dessa alternativen.
Allting kan hända av en slump, livet står inte skrivet i stjärnorna som en del av oss kanske kan hoppas på. Ibland är man bara blind för saker och ting och det är något man inte kan
Meningen med att ha någon man verkligen älskar och bryr sig om är att visa det i handling, inte bara genom ord. Kärleken är ofta inte något man kan beskriva genom varken ord eller handlingar men vi måste försöka.
Det sista vi får göra är att ta någon för givet för rätt som det är finns inte den personen med oss längre. Vill vi riskera att leva med den ångesten resten av livet? Att vi aldrig visade vad den betydde innan det var försent. Tro mina ord, det är inte värt det.
Den dagen man själv får reda på att man blivit tagen för givet är det något inuti som krossas. Alltså måste vi själva tänka oss in i andras situationer för att förstå, detta gäller alltid.
Ge varandra kärleken så som ni vill ha den.
Tillit
Att lita på någon kan lika gärna vara det största misstaget man någonsin begått eller också det bästa valet man någonsin gjort. Det kommer visa sig i slutändan.
Man kan aldrig veta till 100 % om det går att lita på en människa eller inte. Det handlar inte heller alltid om personen man anförtror sig åt utan också om själva situationen. Vad som helst kan hända. Vi handlar olika, vi tänker olika. Avgör du att personen i fråga svikit dig är det utifrån din synvinkel, kanske många andras också, men inte alltid enligt den personen som gjort det. Hon/han kanske varit helt säker på att det var rätt val att handla så som denna gjort utifrån sitt eget perspektiv.
Vi kan inte ta för givet att det går att lita på en del personer, det är lika befängt som att kasta sig ut från ett flygplan utan fallskärm. Lika fort som vi valt att anförtro oss åt någon, lika fort kan vi få ett hugg i hjärtat. Det är helt enkelt en självklarhet som många väljer att koppla bort. Detta misstag kanske kommer kännas en lång tid efteråt. Det är helt upp till var och en hur godtrogen man är. Jag säger inte att det ärfel att lita på någon, tvärtom. Men det gäller att hitta någon man verkligen kan lita på. Det är där det kan brista.
Var försiktiga, ni vill inte begå ert livs misstag.
Man kan aldrig veta till 100 % om det går att lita på en människa eller inte. Det handlar inte heller alltid om personen man anförtror sig åt utan också om själva situationen. Vad som helst kan hända. Vi handlar olika, vi tänker olika. Avgör du att personen i fråga svikit dig är det utifrån din synvinkel, kanske många andras också, men inte alltid enligt den personen som gjort det. Hon/han kanske varit helt säker på att det var rätt val att handla så som denna gjort utifrån sitt eget perspektiv.
Vi kan inte ta för givet att det går att lita på en del personer, det är lika befängt som att kasta sig ut från ett flygplan utan fallskärm. Lika fort som vi valt att anförtro oss åt någon, lika fort kan vi få ett hugg i hjärtat. Det är helt enkelt en självklarhet som många väljer att koppla bort. Detta misstag kanske kommer kännas en lång tid efteråt. Det är helt upp till var och en hur godtrogen man är. Jag säger inte att det är
Var försiktiga, ni vill inte begå ert livs misstag.
Rädd för att inte räcka till?
Alla har vi någon gång mött den där känslan som inte går att undvika hur man än gör. Rädslan över att inte räcka till. Hur mycket man än kanske kämpar för för den där påhittade titeln "räcka till överallt" kan man ibland känna att det är omöjligt. Jag understryker den där påhittade titeln för att klargöra att det endast är något vi försöker nå upp till för att känna uppskattning. Men vad händer sedan då när vi känner att vi uppnått ett mål och fått den uppskattningen vi törstat efter? Jo, vi höjer kraven på oss själva och nästa mål blir att sikta in sig på något ännu högre och svårare endast för den där uppskattningen som varar ett litet tag.
Meningslöst? Kan så tyckas av vissa men för andra är det en livsstil. Jag talar nu av egna erfarenheter då jag alltid lagt upp ribban på en högre nivå allt eftersom och ibland kan jag känna att jag fortfarande gör det trots den kritik jag fått för det. Där ser ni! Man kan faktiskt även få kritik över att ha för höga krav på sig själv för det förstör en som individ. Man försöker så mycket att allt bara rasar. Man får blackout, man orkar helt enkelt inte mer. Jag vet hur det är och jag vill få er att förstå att det inte ärvärt det. Alla, och då menar jag verkligen alla räcker till så länge man gör sitt bästa. Det är omöjligt att göra mer än så ändå försöker vi uppnå något högre än vårat bästa.
Lägg ner dessa tankar om att ni inte räcker till för det är bara något vi inbillar oss. Något annat som kan utlösa den här ångesten över att inte vara bra nog är ifall man är väldigt tävlingsinriktad. Det är till viss del bra att vara det men det finns gränser till allt! Alla är vi olika och kör vårat eget race. Var stolt över dig själv som individ, du har ingen anledning till att vara något annat. Det är inte meningen att kämpa så hårt att man släcker sin egen låga.
Meningslöst? Kan så tyckas av vissa men för andra är det en livsstil. Jag talar nu av egna erfarenheter då jag alltid lagt upp ribban på en högre nivå allt eftersom och ibland kan jag känna att jag fortfarande gör det trots den kritik jag fått för det. Där ser ni! Man kan faktiskt även få kritik över att ha för höga krav på sig själv för det förstör en som individ. Man försöker så mycket att allt bara rasar. Man får blackout, man orkar helt enkelt inte mer. Jag vet hur det är och jag vill få er att förstå att det inte är
Lägg ner dessa tankar om att ni inte räcker till för det är bara något vi inbillar oss. Något annat som kan utlösa den här ångesten över att inte vara bra nog är ifall man är väldigt tävlingsinriktad. Det är till viss del bra att vara det men det finns gränser till allt! Alla är vi olika och kör vårat eget race. Var stolt över dig själv som individ, du har ingen anledning till att vara något annat. Det är inte meningen att kämpa så hårt att man släcker sin egen låga.
Frihet
En gång fick jag frågan "Vilket är det vackraste ordet du vet?", jag svarade "Frihet". Ordet frihet innebär det vackraste som finns, nämligen känslan att kunna göra precis det man vill, man är helt enkelt fri. Att leva som om man är i fångenskap är inget liv, det är tortyr.
Tänk att överhuvudtaget leva ett liv med vetskapen om att man aldrig kommer uppnå det man verkligen vill. Hur ska man någonsin kunna se någon mening, något ljus? Många som känner just den här känslan, att de är instänga tar sig ofta modet och befrielsen att bevisa att det inte är mer än rätt att varje människa ska ha den sortens frihet. Jag beundrar dessa människor och jag önskar att fler tog sig det modet! Man ska ha chans att uppnå sina drömmar och leva sitt liv som man önskar. Enligt Maslows behovstrappa ligger "Självförverkligande" högst upp vilket innebär att man ska kunna utnyttja sin inneboende potential, med andra ord - vara fri och kunna göra det man vill. Känner ni er förtryckta, orättvist behandlade, instängda, tvingade att inte göra något ni vill. Se till att ändra det på en gång, ingen är värd att behandlas så!
Våga vara fri!
Tänk att överhuvudtaget leva ett liv med vetskapen om att man aldrig kommer uppnå det man verkligen vill. Hur ska man någonsin kunna se någon mening, något ljus? Många som känner just den här känslan, att de är instänga tar sig ofta modet och befrielsen att bevisa att det inte är mer än rätt att varje människa ska ha den sortens frihet. Jag beundrar dessa människor och jag önskar att fler tog sig det modet! Man ska ha chans att uppnå sina drömmar och leva sitt liv som man önskar. Enligt Maslows behovstrappa ligger "Självförverkligande" högst upp vilket innebär att man ska kunna utnyttja sin inneboende potential, med andra ord - vara fri och kunna göra det man vill. Känner ni er förtryckta, orättvist behandlade, instängda, tvingade att inte göra något ni vill. Se till att ändra det på en gång, ingen är värd att behandlas så!
Våga vara fri!
Tro, hopp och kärlek
Dessa tre ord ska kompensera varandra under alla omständigheter. De hör helt enkelt ihop och är det en bit av dessa som fattas finns det ingen helhet. Utan tro finner man inget hopp, utan hopp finner man inte kärlek, utan kärlek finns varken tro eller hopp. Det är bara så det är, som ett pussel på tre bitar, de tre viktigaste bitarna i livet. Visserligen kommer inte alla bitarna på en och samma gång utan det tar tid, men det kommer det vara värt.
Man måste våga satsa här i livet, ta ett steg in på en ny bana som man inte känner till. Vågar man inte satsa kommer man inte heller vinna, utan står kvar på samma plats och vem vill göra det? Det handlar om att tro på att man kan, ge sitt självförtroende ett lyft och förverkliga sina planer. Utan sin tro kommer man inte finna hoppet och utan hopp finner vi ingen mening. När vi sedan har dessa två pusselbitar kommer vi känna kärleken. Vi alla kommer möta den någon gång i livet och det är då vi kommer inse varför det heter "Tro, hopp och kärlek".
Man måste våga satsa här i livet, ta ett steg in på en ny bana som man inte känner till. Vågar man inte satsa kommer man inte heller vinna, utan står kvar på samma plats och vem vill göra det? Det handlar om att tro på att man kan, ge sitt självförtroende ett lyft och förverkliga sina planer. Utan sin tro kommer man inte finna hoppet och utan hopp finner vi ingen mening. När vi sedan har dessa två pusselbitar kommer vi känna kärleken. Vi alla kommer möta den någon gång i livet och det är då vi kommer inse varför det heter "Tro, hopp och kärlek".
Tro på varandra, älska varandra och håll hoppet vid liv!
Leva här och nu
Vi lever idag, vi lever i nuet. Konstigt nog gör vi många gånger allt vi kan för att inte leva idag, vi vill leva imorgon, flera år framåt eller kanske till och med i en helt annan värld. Det kan vara på grund av längtan, deppression eller också nyfikenhet på vad som komma skall. Men detta påverkar vår vardag och hur vi lever just denna sekund. Att överhuvudtaget tänka på att se bakåt är så fullkomligt meningslöst även om vi aldrig kommer undan med att vi kommer göra det resten av våra liv. Det finns alltid något man saknar och tänker tillbaka på. Gör det inte, försök! Visst kan det vara lyckliga stunder man ser tillbaka på men konsekvensen blir att man blir nedstämd på grund av att det bara var en vacker tid och det går aldrig att få det likadant igen. Däremot att blicka framåt kan ses som en väldigt positiv sak då man strävar efter något. Men också då påverkar det vår vardag på både negativa och positiva sätt. Vi kan längta så mycket efter att få ta del av framtiden att vi helt enkelt glömmer bort vart vi befinner oss idag. Varje ny dag är en dag full av möjligheter som vi måste ta vara på. Blicka inte bakåt och inte alltför mycket framåt. Lev livet idag och gör någonting bra av det medan du kan!
Hemska tanke!
Har precis suttit och fällt nåra tårar medan jag läst "Min älskade kolibri har somnat in" ur Davids blogg. Det gör ont att veta att andra människor har ont. Det gör ont att veta att folk man älskar kan försvinna ifrån en vilken sekund som helst. Det finns inget som gör så ont än att någon man älskar lämnar denna jord.
Jag skriver som min vise far brukar säga:
"Det enda man vet säkert i livet är att vi ska dö, något mer vet vi inte". Han har så rätt.
Döden finns med oss hela tiden och kan ta oss ifrån våra älskade när som helst eller tvärtom. Sorgligt och deprimerande, men sant.
Många hinner inte ens börja leva innan det är försent. Det är orättvist, det är grymt men, det är helt enkelt livet som vi måste acceptera.
Det är nu därför jag uppmanar er alla där ute att ta hand om era nära och kära och visa hur mycket dom betyder för er innan det är försent.
Jag skriver som min vise far brukar säga:
"Det enda man vet säkert i livet är att vi ska dö, något mer vet vi inte". Han har så rätt.
Döden finns med oss hela tiden och kan ta oss ifrån våra älskade när som helst eller tvärtom. Sorgligt och deprimerande, men sant.
Många hinner inte ens börja leva innan det är försent. Det är orättvist, det är grymt men, det är helt enkelt livet som vi måste acceptera.
Det är nu därför jag uppmanar er alla där ute att ta hand om era nära och kära och visa hur mycket dom betyder för er innan det är försent.
Visa varandra mer kärlek, det behövs i den här världen!
Svek
Alla vet hur det känns att bli sviken, men vet alla hur det känns att sviken av sin närmsta, den man sist trodde skulle svika? Jag vet i alla fall att det är något som vid ett senare tillfälle kommer styrka både mig och andra som känt på samma sak. Man måste alltid se det positiva i allt omkring en har jag lärt mig, och hur svart allting än verkar finns det alltid en liten skymt av ljus, det gäller bara att finna den.
Det är alltid värst i början, och nej, var inte sånaiva att ni tror att "tiden läker alla sår", för alla sår går inte att läka helt, men det går alltid att få dom bättre. Det handlar om att ta sig an problemet och sakta men säkert finna en lösning på det. Det funkar inte att stressa och tro att allting kommer lösa sig på några dagar för livet är mer komplicerat än så. Alla jobbiga perioder man möter i livet ska man ta lärdom av, alltså inte bara se det negativa. Det är alltid så enkelt att se det negativa då det är svagheten som talar.
Det finns mycket som skapar smärta här i livet men att bli sviken av någon man anförtrott sig åt och tagit sig mod att öppna sig för känns ända in i själen. Vad ni än gör, gå aldrig och gräv ner er då livet känns som tyngst, det är då man ska kämpa och bevisa att man står emot allt vad livet har att erbjuda, motgångar som framgångar. Vi lever i en värld där det gäller att vara stark.
Lycka till i livet kära läsare!
Det är alltid värst i början, och nej, var inte så
Det finns mycket som skapar smärta här i livet men att bli sviken av någon man anförtrott sig åt och tagit sig mod att öppna sig för känns ända in i själen. Vad ni än gör, gå aldrig och gräv ner er då livet känns som tyngst, det är då man ska kämpa och bevisa att man står emot allt vad livet har att erbjuda, motgångar som framgångar. Vi lever i en värld där det gäller att vara stark.
Lycka till i livet kära läsare!
Musik
Eftersom jag har mycket tankar i huvudet nu har jag haft svårt att komma på något bra ämne att skriva om, men ikväll fick jag hjälp av Niklas, en kille som har en otrolig talang gällande ämnet - musik. Klicka in er och lyssna på honom här!
Musik är något som en stor del av jordens befolkning lever för. Det är något som påverkas oss i många samband och i många fall gör oss till den personen vi är idag. Förr skapade man musik på alla möjliga olika sätt och det är otroligt hur bra det kan bli genom bara några få redskap. Idag kan man höra musik vart man än befinner sig. I stort sett varenda ungdom, även äldre använder mp3/ipod idag och bär med sig den vart dom än går. Detta inkluderar mig.
Det har gått så långt att folk påstår att de inte kan leva utan musik. Som tur är kommer vi inte behöva frukta den dagen eftersom musiken är något som existerar i stort sett överallt idag, radio, tv, mp3, filmer, datorer, helt enkelt allt man kan tänka sig. Och genom att hedra våra idoler bär vi kläder med deras logga på eller också en illustration av själva artisten. Allt för att visa hur mycket vi uppskattar dess musik.
Något många ofta glömmer är dessväre låtskrivaren bakom själva verket, vilket är något katastrofalt! För det är ändå texten som ska förmedla något. Jag har hört och sett många berätta och skriva om hur musiken lyft dom upp från botten, i detta fallet handlar det naturligtvis om texten. Det är den som sätter sig i huvudet och med den kommer givetvis melodin med när man börjar nynna på en låt.
Musiken är något underbart och även i de allra mörkaste stunder kan den visa ljuset.
Musik är något som en stor del av jordens befolkning lever för. Det är något som påverkas oss i många samband och i många fall gör oss till den personen vi är idag. Förr skapade man musik på alla möjliga olika sätt och det är otroligt hur bra det kan bli genom bara några få redskap. Idag kan man höra musik vart man än befinner sig. I stort sett varenda ungdom, även äldre använder mp3/ipod idag och bär med sig den vart dom än går. Detta inkluderar mig.
Det har gått så långt att folk påstår att de inte kan leva utan musik. Som tur är kommer vi inte behöva frukta den dagen eftersom musiken är något som existerar i stort sett överallt idag, radio, tv, mp3, filmer, datorer, helt enkelt allt man kan tänka sig. Och genom att hedra våra idoler bär vi kläder med deras logga på eller också en illustration av själva artisten. Allt för att visa hur mycket vi uppskattar dess musik.
Något många ofta glömmer är dessväre låtskrivaren bakom själva verket, vilket är något katastrofalt! För det är ändå texten som ska förmedla något. Jag har hört och sett många berätta och skriva om hur musiken lyft dom upp från botten, i detta fallet handlar det naturligtvis om texten. Det är den som sätter sig i huvudet och med den kommer givetvis melodin med när man börjar nynna på en låt.
Musiken är något underbart och även i de allra mörkaste stunder kan den visa ljuset.
Att fela är mänskligt
Att begå misstag, stora som små, är en stor del av livet. Ni som påstår att ni aldrig gör något fel eller begår misstag är bara allmänt egocentriska och naiva.
Oftast när man begått ett misstag får man ångest över detta och ser hela tiden tillbaka vilket gör att ångesten inuti en bara växer. Det är då man gör fel. Istället för att gå och i värsta fall hata sig själv för sitt misstag ska man lägga kraften på att gottgöra det.
Aldrig går det att ta tillbaka någonting man gjort, men det går att visa att man vet att man gjort fel. Det är styrka att kunna erkänna att man gjort fel, och fler borde göra det. Tro mig, det känns så mycket bättre efteråt då man slipper gå och förneka den nakna sanning som egentligen finns där inuti en. Se det som en befrielse att erkänna, då kommer det kännas mycket lättare med allting. Det handlar om att våga vara ärlig både mot sig själv och andra i ens närhet.
Utan ärlighet kommer man inte långt här i livet, det är bara att inse. Jag vet, man får många gånger en stämpel av många då man gjort något fel. Men varför bry sig om vad dom tycker? Varför inte bara göra raka motsatsen och visa att man är medveten om att man gjort fel och att försöka få det bra igen. Vi alla begår misstag och det handlar om att lära sig av dom, få dom att göra en till en bättre människa. Alla förtjänar en andra chans.
Oftast när man begått ett misstag får man ångest över detta och ser hela tiden tillbaka vilket gör att ångesten inuti en bara växer. Det är då man gör fel. Istället för att gå och i värsta fall hata sig själv för sitt misstag ska man lägga kraften på att gottgöra det.
Aldrig går det att ta tillbaka någonting man gjort, men det går att visa att man vet att man gjort fel. Det är styrka att kunna erkänna att man gjort fel, och fler borde göra det. Tro mig, det känns så mycket bättre efteråt då man slipper gå och förneka den nakna sanning som egentligen finns där inuti en. Se det som en befrielse att erkänna, då kommer det kännas mycket lättare med allting. Det handlar om att våga vara ärlig både mot sig själv och andra i ens närhet.
Utan ärlighet kommer man inte långt här i livet, det är bara att inse. Jag vet, man får många gånger en stämpel av många då man gjort något fel. Men varför bry sig om vad dom tycker? Varför inte bara göra raka motsatsen och visa att man är medveten om att man gjort fel och att försöka få det bra igen. Vi alla begår misstag och det handlar om att lära sig av dom, få dom att göra en till en bättre människa. Alla förtjänar en andra chans.
Framtiden
Vi tänker inte alltid på det men från och med den dagen vi tog våra första steg började vi forma vår framtid. Och är man stark nog går man sin egna väg och tar sina egna beslut. Varje gång man möter en motgång kämpar man för att ta sig genom den utan omvägar. Det är något vi alla måste lära oss en dag, det går inte att gå runt ett problem, det gäller att möta det och kunna stå emot. Hur mycket man än försöker ta sig runt kommer det alltid åter. Var inte rädd för att möta motgångar, det är dom som ger oss styrka i slutändan. Vi alla är olika och våra mål och drömmar skiljs åt. En del vet vad de vill göra med sitt liv efter att ha tagit sina första steg medan andra står kvar och trampar på samma ställe i många år. Det handlar inte om att vara först med att ha nått sitt mål, det handlar om att man en dag kommer dit och gör det man verkligen brinner för. Vi strävar efter att uppnå våra drömmar och har man viljan kommer dom slå in. När du väl funnit din plats betyder det inte att man kan sluta kämpa för vad man vill göra. Det är då det handlar om att visa att man verkligen är värdig sin dröm och att ingen kan ta den ifrån en.
Vi människor ger upp alldeles för lätt och många får ångra det resten av sina liv.
Det är inte värt det. Ta för dig av världen och mätta din hunger av längtan.
Vi människor ger upp alldeles för lätt och många får ångra det resten av sina liv.
Det är inte värt det. Ta för dig av världen och mätta din hunger av längtan.
Du är värd det.
Psykologi
För er som inte vet läser jag psykologi i år och tycker att det är otroligt intressant. Enligt en viss Dr Steven Reiss ska vi människor ha 16 stycken basbehov som styr våra handlingar och utgör vår personlighet. Igår gjorde vi en övning om oss själva för att se vad vi prioriterade högst i livet. Mina viktigaste basbehov - Nyfikenhet, oberoende, familj, idealism, revansch och romantik. För att klargöra för er vad dessa innebär tänkte jag skriva en kort förklaring till varje.
Nyfikenhet - Man drivs framåt av en önskan att upptäcka nya saker i livet.
Oberoende - Man går vilken väg man själv vill.
Familj - Den är oerhört viktig och skulle aldrig offras för en karriär.
Idealism - Viktigt att leva upp till ens ideal.
Revansch - Viljan att visa att man kan, kanske för att kompensera ett tidigare misslyckande.
Romantik - Uppvaktning är väldigt betydelsefull.
Sedan har vi då de nio återstående basbehoven som är: Acceptans, fysisk aktivitet, heder, makt, social kontakt, status, mat, sparande och lugn. Orkar inte skriva förklaring till dessa just nu, men är du intresserad av vad dessa innebär och vill göra övningen för att se vad just du prioriterar högst i livet så är det bara att skriva och fråga om det :)
Nyfikenhet - Man drivs framåt av en önskan att upptäcka nya saker i livet.
Oberoende - Man går vilken väg man själv vill.
Familj - Den är oerhört viktig och skulle aldrig offras för en karriär.
Idealism - Viktigt att leva upp till ens ideal.
Revansch - Viljan att visa att man kan, kanske för att kompensera ett tidigare misslyckande.
Romantik - Uppvaktning är väldigt betydelsefull.
Sedan har vi då de nio återstående basbehoven som är: Acceptans, fysisk aktivitet, heder, makt, social kontakt, status, mat, sparande och lugn. Orkar inte skriva förklaring till dessa just nu, men är du intresserad av vad dessa innebär och vill göra övningen för att se vad just du prioriterar högst i livet så är det bara att skriva och fråga om det :)
Jämställdhet?
Innan jag lämnar datorn måste jag bara skriva några rader till. Idag diskuterade vi jämställdhet på svenskan, vilket kan vara ganska upprörande. Hur som helst så håller vi på att ta oss igenom antiken för tillfället och idag läste vi en text ur Lysistrates pjäs. Den handlade om när kvinnorna sexstrejkade för att få männen att sluta kriga. Bra gjort av kvinnorna! Hur som helst hängde den texten ihop lite med dagens jämställdhet. I Sverige fick inte kvinnorna rösträtt förrän 1921 och vilka var det som bestämde helt och hållet innan dess? Jo, männen såklart. Och visste du att det var helt lagligt att våldta sin fru till fram på 60-talet? Här snackar vi riktigt sjuka saker. Som tur är har ju lagarna förändrats något sedan dess, men det handlar om principen. Att det verkligen gått till så! När man pratar om jämställdhet tänker man oftast på löner, vilket också är upprörande. Trots att män och kvinnor har samma jobb och arbetar lika många timmar så tjänar männen mer. Varför? Varför är det så? Jag vet, livet är inte rättvist och kommer aldrig att vara det fullt ut heller, men snälla! Det finns absolut ingen som helst anledning till att männen ska få mer pengar än kvinnor endast för att dom är män?! Vår kvinnliga lärare berättade också att till och med manliga lärare tjänar mer än kvinnliga lärare. Det är inte särskilt stor skillnad på summorna men det är ändå skillnad. Jag är absolut inte feminist som många killar kanske kommer tro nu om dom läser inlägget, men jag tycker att kvinnor ska ha samma rätt som männen. Vi kvinnor älskar er män, och ni älskar oss kvinnor.
Rättvisa tack! 
