Jag förstår inte varför men många verkar tro att kärleken till sitt sanna jag är förbjuden kärlek. Och redan här tar det stopp. Förbjuden kärlek? Sådan finns inte! Det är endast vi själva som sätter gränser och begränsar vårat mod.
Det är inte mer än rätt att vi ska kunna ge oss själva kärlek. Eller om man formulerar det på annat sätt. Allt annan kärlek än kärleken till sig själv är fel! Redan nu är det många som tappat bort sig i mitt tankesätt men lugn, det kommer en förklaring.

Kan någon förklara för mig hur det är möjligt att älska någon eller bli älskad såvida man inte älskar sig själv, sitt sanna jag? Hur ska du någonsin kunna låta någon annan älska dig om du själv inte kan det? Låter det inte fel? Jo, för det är så fel som det kan bli. Vi måste först och främst ta itu med oss själva innan det ens är någon mening med att tänka på att släppa in någon annan i livet!
Många suddar ut konsekvenserna och vägrar inse hur det kommer sluta om man gör tvärtemot mitt tankesätt. Men jag har svaret. Det slutar, bokstavligt talat, det tar slut, the end of the story. Inte mer än så. Det kommer uppstå komplikationer ett antal gånger tills den dagen då man inser att det inte kommer funka. Den dagen hoppas jag att du kommer ta itu med att lära känna dig själv istället för det är vad som är viktigast.
Låt ingen annan komma nära dig innan du själv hunnit göra det.

Många inbillar sig att om man har någon som man vet älskar en, då är allting frid och fröjd, då duger man och man kanske trots allt är helt okej. Men sen då? Dagen då den här människan väljer att lämna en och gå vidare. Är det inte förutsägbart? Man bryter ihop och på en sekund är man ingen igen. Varför? Enkelt. Man har helt enkelt inte lärt att älska sig själv!
Jag hoppas att ni förstår nu vad jag menar och hur viktigt det är att lära sig att älska sitt sanna jag innan någon annan gör det.