Håller på att falla tillbaka till den onda cirkeln som jag kämpat mot så många gånger förr.
Det är över nu och jag är tillbaka på ruta ett igen och ruta två känns alltför långt borta.
Efter att ha fallit gång på gång förlorar man krafterna och ser inget ljus i den eviga tunneln.
Badar i ångest och förlorar kontroll över livet som lätt fångas av den onda cirkeln igen.
Imorgon är en ny dag och ett nytt kapitel där nya misstag kan begås utan lärdom av de gamla.
Kommer snart drunkna bland ångesten och ytan är alltför långt borta, omöjlig att nå.
Den onda cirkeln är sluten igen och än en gång fann den mig, inget gömställe är bra nog.