Alla vet hur det känns att bli sviken, men vet alla hur det känns att sviken av sin närmsta, den man sist trodde skulle svika? Jag vet i alla fall att det är något som vid ett senare tillfälle kommer styrka både mig och andra som känt på samma sak. Man måste alltid se det positiva i allt omkring en har jag lärt mig, och hur svart allting än verkar finns det alltid en liten skymt av ljus, det gäller bara att finna den.
Det är alltid värst i början, och nej, var inte så naiva att ni tror att "tiden läker alla sår", för alla sår går inte att läka helt, men det går alltid att få dom bättre. Det handlar om att ta sig an problemet och sakta men säkert finna en lösning på det. Det funkar inte att stressa och tro att allting kommer lösa sig på några dagar för livet är mer komplicerat än så. Alla jobbiga perioder man möter i livet ska man ta lärdom av, alltså inte bara se det negativa. Det är alltid så enkelt att se det negativa då det är svagheten som talar. 
Det finns mycket som skapar smärta här i livet men att bli sviken av någon man anförtrott sig åt och tagit sig mod att öppna sig för känns ända in i själen. Vad ni än gör, gå aldrig och gräv ner er då livet känns som tyngst, det är då man ska kämpa och bevisa att man står emot allt vad livet har att erbjuda, motgångar som framgångar. Vi lever i en värld där det gäller att vara stark.

Lycka till i livet kära läsare!