Alla har vi någon gång mött den där känslan som inte går att undvika hur man än gör. Rädslan över att inte räcka till. Hur mycket man än kanske kämpar för för den där påhittade titeln "räcka till överallt" kan man ibland känna att det är omöjligt. Jag understryker den där påhittade titeln för att klargöra att det endast är något vi försöker nå upp till för att känna uppskattning. Men vad händer sedan då när vi känner att vi uppnått ett mål och fått den uppskattningen vi törstat efter? Jo, vi höjer kraven på oss själva och nästa mål blir att sikta in sig på något ännu högre och svårare endast för den där uppskattningen som varar ett litet tag.

Meningslöst? Kan så tyckas av vissa men för andra är det en livsstil. Jag talar nu av egna erfarenheter då jag alltid lagt upp ribban på en högre nivå allt eftersom och ibland kan jag känna att jag fortfarande gör det trots den kritik jag fått för det. Där ser ni! Man kan faktiskt även få kritik över att ha för höga krav på sig själv för det förstör en som individ. Man försöker så mycket att allt bara rasar. Man får blackout, man orkar helt enkelt inte mer. Jag vet hur det är och jag vill få er att förstå att det inte är värt det. Alla, och då menar jag verkligen alla räcker till så länge man gör sitt bästa. Det är omöjligt att göra mer än så ändå försöker vi uppnå något högre än vårat bästa.

Lägg ner dessa tankar om att ni inte räcker till för det är bara något vi inbillar oss. Något annat som kan utlösa den här ångesten över att inte vara bra nog är ifall man är väldigt tävlingsinriktad. Det är till viss del bra att vara det men det finns gränser till allt! Alla är vi olika och kör vårat eget race. Var stolt över dig själv som individ, du har ingen anledning till att vara något annat. Det är inte meningen att kämpa så hårt att man släcker sin egen låga.