Då var det söndag igen och därmed är det slut på ledigheten.
Förstår inte hur jag ska orka ta mig upp imorgon och åka till skolan men det får bli ett senare problem. En sak är säker, kommande vecka kommer bli ett helvete rent ut sagt. Jag har så mycket att ta igen efter sjukdomen och jag bara känner hur jag drunknar bland böcker och papper. Det är så mycket att jag inte vet vart jag ska börja och jag vill inte veta hur det kommer sluta.

På tisdag har jag matteprov, bara tanken gör att jag vill gräva ner mig. Känns som att hela min framtid står på spel, vilket den faktiskt gör. Jag måste ha godkänt i matte B annars är det kört. Jag avskyr att spegla sanningen men jag har inget val. Det är nu eller aldrig. Vad betyder egentligen mina högre betyg om jag inte klarar av mattekursen? Ingenting.
Helt meningslöst, jag kommer ingenstans. Men jag kan inte ge upp, inte nu, aldrig någonsin.

På onsdag väntar ett stort historiaprov och jag kommer inte ens hinna med att lägga någon energi på det eftersom matten suger musten ur mig. Det gäller att prioritera vilket förstör för mig i andra ämnen men det finns inte mycket annat att göra.
Ett G i matte skulle betyda hur mycket som helst.
Det skulle innebära den framtid jag strävar efter.