Ångesten har legat och grovt inuti mig hela tiden, förut tog den tag i mig och det kändes som allt brast itu.

Saknaden håller om mig vareviga sekund och jag frågar mig själv varje dag varför ni försvann ifrån mig.

Tomheten har lagt sig för att stanna men en dag tänker jag be någon att fylla igen den, det är för tomt.

Svagheten kommer alltid finnas där. Nu gäller det för mina fruktade att finna min svaga punkt och sedan slå.

Rädslan är min värsta fiende som följer mig vart jag än går. Ibland undrar jag vad ett liv vore utan sin rädsla.

Sorgen måste bäras varje dag, den måste andas genom varje andetag och kännas genom varje hjärtslag.
 
Det är bara en liten del av livet brukar jag säga för att trösta mig själv.
Ibland funkar det, ibland inte. Ge aldrig upp. Lev för dem du älskar.