Diktbok
Temat jag valt att fokusera på är tomhet.
Det är något som alla kan relatera till, och det finns ingen som aldrig någonsin mött den känslan. Den är en del av livet. Det är alltid något eller någon som saknas.
Mitt sjätte sinne tar över för att vägleda mig.
Min vilsna själ har gått förlorad för längesedan.
Längs de ljusa molnen på den klarblå himlen svävar min önskning.
Önskan att bli hel igen.
Vem finns där för att uppfylla min önskning?
Vad finns där för att rädda det som finns kvar?
Mina handlingar har svikit mig, andras handlingar har förstört mig.
Att svika sig själv är något man aldrig blir av med.
Något man får leva med resten av livet.
Det själslösa livet tampas vidare med all ondska som bara väntar på att få agera.
Kom inte nära mig! Skriker jag ut i mina drömmar,
men i verkligheten kvävs min röst av andra.
Jag vill få det omöjliga att bli möjligt.
En glädjefylld sång mister sin klang och upphör att sjungas
En pennas bläck är förbrukat och slutar fylla pappret
En tickande klocka stannar upp efter att ha slagit sitt sista slag
Men det tomrum du skapat kommer aldrig fyllas igen.
Du bevisade att hat kunde få vem som helst sinnesrubbad.
Beviset som jag så länge fruktat men väntat på.
Det kom slutligen till min undsättning.
Blotta tanken av dig fick mina ögon att svartna.
Min hämndlystnad växte och blev snart för stark.
Så stark att det resulterade i ett svagt val.
Adjö kärlek, adjö hat.
För längesedan lekte våra förbjudna blickar med varandra
En dag upphörde leken och allvaret intog sin plats
Igår ångrade jag våra blickar som orsakade detta
För idag är de blott ett minne fyllda av salta tårar.
Månens klara lyster får det bäcksvarta mörkret att ljusna,
här står jag och har aldrig någonsin känt sådan ensamhet.
Rädslan vägrar släppa taget och motståndskraften ger vika,
inuti växer en tomhet som aldrig kan skymmas.
Andetagen blir tyngre för var sekund.
Nu har allting gått förlorat, nu är allting över.
Ensam står jag nu här och ber till min egen måne.
Bortom nattens mörker och gnistrande stjärnor vet jag att du finns,
någonstans på den andra sidan finns det hopp.
Vart du än är ska du veta att jag söker dig dag och natt,
finner jag dig inte kommer du inse att det är försent.
Jag speglade mig idag och kunde skymta dig samtidigt
Jag bar läppstift idag och mötte dina läppar tills jag tvättat av det
Jag sprang som aldrig förr idag och andades ditt syre
Har man en gång blivit förenade till en kommer man alltid vara det.
Det sägs att livet leker, ändå har jag ingen att leka med.
Det sägs att solen kommer efter regn, ändå kan jag inte se den.
Det sägs att tiden läker alla sår, ändå har jag lika ont.
Det sägs att skatten finns i regnbågens ände, ändå fanns den hos mig.
Innan du dök upp i mitt liv var allt lika meningslöst som en tom bok.
När du visade att du existerade fylldes boken med meningsfulla rader.
Men dagen du gick fanns inte ens bokomslaget kvar.
För det är när du tar på mig
som jag känner mig hel
Det är när du vänder mig ryggen
som jag känner mig krossad
Och när dagen blir till natt
då du är borta, så är jag ensam
Det är när du dyker upp igen
som jag får tillbaka hoppet
Och när jag ser dig där borta
tillsammans med någon annan
Då är jag försvunnen, långt härifrån.
