Kom precis hem efter en lång promenad med Annie.
Först när hon kom hit såg hon helt förstörd ut och sa: "Det blåser och är svinkallt!".
Genast tänkte jag att vi skulle stanna inne istället, men nej, stenhårda som vi är tillsammans gick vi ut för att promenera i kylan. Efter att ha gått en stund kom värmen igång och det blev riktigt behagligt.
Men så fick vi givetvis inte ha det under hela promenaden. När vi gick åt motsatt håll, för att komma tillbaka till mig kände vi hur vinden slet tag i oss och hur vi tappade känseln i ansiktet och öronen. Det kändes vill jag lova!
Mina ben håller fortfarande på att tina upp. Hur som helst, vi kom hem till slut!

Åhh, mamma kom precis in med mitt lagade halsband! Mitt älskade hjärt-halsband som mormor köpte när jag föddes, och gav till mig när jag fyllde 15. Oturligt nog gick kedjan sönder när jag var uppe i Östersund, och stod i ett provrum och provade kläder. Kedjan fastnade i halsduken, och sedan var den av. Då var inte Marre glad!
Men nu är jag glad igen, för nu sitter halsbandet där det ska, på mig! Det har varit så naket och tomt utan det.