Vart är du när jag behöver din närhet?
Vart är du när jag behöver din tröst?
Vart är du när jag känner mig ensam?

Jag kan inte begära något av dig, ändå gör min själ det.
Det är tomt, det är tyst, och det är tystnad som skär i mina öron.
För vart befinner sig ditt skratt när jag vill höra det som mest?
Jag vill bara kunna höra tonerna av ljudet som får mig att sväva.
Men min vilja är ännu en önskan som inte blir uppfylld.

Det är som en trygghet som bara tynar bort medan jag ser på.
Men jag kan inte göra något åt det och snart är den borta.
Då står jag där och ser på när lyckan flyr sin väg och sorgen intar position.
Tomrummet står redo och snart saknas en bit som inte kan ersättas.


Tystnaden gör en galen. Den existerar men ändå inte.
Tystnaden skär i mina öron...