Du har rätt, pappa. Jag har det, men jag kan inte hjälpa det. Och vad du än säger så spelar det ingen roll, för det är såhär jag funkar. Och jag vet inte hur jag ska kunna ändra på det nu. Jag måste göra bra ifrån mig på alla plan, annars sviker jag mig själv, och andra känns det som. Även om jag inte sviker andra, så sviker jag mig själv. Och det kan jag inte göra. Jag måste pressa mig själv tills gränsen är nådd, och det är vad jag gör nu. Försöker i alla fall. Du är nöjd med mig för den jag är, men det är inte jag. Kanske strävar jag efter något jag aldrig kommer bli, men då har jag fått försöka, hur besviken jag än kommer bli i slutändan. Men du måste låta mig göra detta. För min egna skull.

Jag älskar dig, pappa. Du är bäst!