Kom hem från skolan, packade upp idrottskläderna och packade ner fotbollsgrejjerna.
Tog en macka, sedan var det i stort sett dags för att åka iväg igen.
Och tro det eller ej, men vem möter man inte på väg till bussen i mörkret?
Jo, min mystiske granne haha!
Vilket jag inte kom på förräns vi nästan passerat varandra med tanke på att jag gick och kollade ner i marken och var i min egna värld med mp3n på i högsta volym. Och precis när vi går förbi varann ger han mig den där blicken som är förbjuden och det där leendet som nästan verkar tillgjort, och samtidigt säger han hej. Det märkte jag förstås inte förräns jag passerat honom, hjärnan hann inte koppla helt enkelt, så nu lär han väl tro att jag hatar honom eller något haha. Fan vad dum jag kände mig. Anyway :)

Träningen gick bra, nu är vi uppe i 16 min på löpningen! Snacka om hård träning.
Men det kommer ge resultat!
Kom på att vi har engelska glosor till imorgon, när ska alla läxor försvinna? Det kommer bara mer och mer, jag orkar inte. Kan lärarna visa någon empati för oss ungdomar som försöker ha ett liv vid sidan om skolan?

God kväll