Många har problem med att erkänna sina fel och misstag och beskyller allt annat som kommer i vägen. Det finns en grund och botten i detta problem som med allt annat.
Kanske är det så att personen i fråga som vägrar erkänna känner ett misslyckande och försöker istället täcka över det med en lögn. Så fel men ändå så mänskligt.

Hur många gånger har vi inte alla hört - ärlighet varar längst? Det är faktiskt så att många fruktar ärligheten just för att sanningen många gånger kan vara så hård och kall. Men det kommer en dag då man måste möta verkligheten hur kall den än kan vara så varför inte lära sig att hantera den direkt?  Vi måste våga göra fel, vi måste våga erkänna våra fel och vi måste lära oss att hantera dessa därefter.

Oftast lär man sig av misstag vilket innebär att ju fler misstag vi begår desto mer lär vi oss. Nu menar jag inte att alla ska begå misstag i onödan däremot går inte världen under om ett misstag sker. För tro mig, det sker - varje dag, mer eller mindre. Skillnaden är bara att en del saker är värre än andra och det är inte alltid man varken har tid eller ork åt att stanna upp och reflektera över vad man gjorde fel just denna gången. Hur skulle det vara om man såg över minsta lilla fel man gjorde? Självklart ska man vara självkritisk men med måtta!
Det svenska uttrycket: Lagom bör tänkas på i de flesta sammanhang. Frågan är bara nu vad lagom innebär för dig och vad det innebär för mig? Det är något vi måste kunna läsa av i vardagen för att slippa dessa misstag.

Jag understryker än en gång: Att fela är mänskligt. Utan felande - ingen lärdom.