När mörkret faller och tystnaden fyller rummet är ingenting längre som förr.
Fasaden som sakta men säkert byggts upp brister och allting förändras.
Glädjen och skrattet suddas ut och de salta och instängda tårarna tränger fram.
Det är då verkligheten tar vid, något annat är bara ett skådespeleri som folk går på.
Då mörkret faller gör jag vad jag är bäst på - gråter i tystnad när ingen ser.
För så länge ingen vet är ingen skada skedd och jag kan fortsätta på samma spår.