Tårar som rinner, ett brustet hjärta som inte läker, och ingen som förstår...

Plötsligt var ni bara borta. Olov och Pelle, mina älskade bröder.
Mina älskade bröder som jag tillbringade varenda dag med.
Dagen kom, och allting förändrades. Ni åkte ifrån mig, båda två.
Jag bara önskar att jag hade kunnat följa med er.
Ni anar inte vilken saknad och tomhet ni lämnat efter er.

Man förstår aldrig vad man har, tills dagen man förlorar det.
Jag förlorade tiden med er, och jag ångrar varje dag att jag inte tog vara på den bättre.
För den tiden kommer aldrig mer igen, den är endast blott ett minne idag och för all tid framåt.

Pelle, det har gått över ett år sedan du flyttade nu men jag kan fortfarande inte förstå det.
Jag vill inte förstå det! Allt är så tyst, så tomt.
Ingen som kommer fram till mig ute och frågar "vart är pelle", säger "hälsa brorsan" eller "be Pelle ringa mig sen".
Ingen musik som dunkar med högsta volym och en falsk röst som sjunger för full hals när man kommer hem.
Ingen Pelle som kommer fram till mig ute på kvällen och säger "du ska vara hemma nu".
Helt enkelt, ingen beskyddande bror som finns i min närhet. Och bara tanken är skrämmande.

Olov, nu är det ett år sedan du flyttade ifrån mig, mamma och pappa.
Jag minns allt så väl. Så roligt vi hade tillsammans. Dina fester i din mysiga lägenhet, bilturerna som gick i turbofart, alla skrattanfall som bara vi två förstod. För det finns ingen som har sådan humor som vi har.
Men du är inte här.. Och jag har ingen att skratta med. Jag vill bara vara hos er.

Aldrig trodde jag att jag skulle sakna att höra Pelles röst ute säga
"Gå hem nu, du får inte vara här, du är för liten för att vara ute nu". Men det gör jag verkligen.
Aldrig trodde jag att jag skulle sakna Olovs gnällande, skvallrande eller klagande. Men till och med det saknar jag..

Jag saknar er och hjärtat skriker efter er, men ingenting hörs...

Allt är så tomt utan er, ingenting är som förut, och kommer aldrig bli igen.

Om någon av er läser detta så kommer ni väl inte tro era ögon.
Men det är såhär jag känner, även om jag inte kan visa det när vi ses.

Jag älskar er av hela mitt hjärta. Ni är mitt allt.