Precis hemkommen från kvällens boxningsträning.
Det märks att jag varit sjuk, hade inte alls samma energi som tidigare.
Men jag tänker jobba mig tillbaka nu för jag vet att jag kan.
Det enda som krävs är lite jävlar anamma, resten kommer av sig självt.

Spykänslan gjorde sig påmind när vi körde en parövning ikväll.
Vi skulle hålla om midjan på varandra medan den ena drog sig fram för att slå på säcken.
Jag gjorde allt jag kunde för att hålla tillbaka min träningspartner men jag fick kämpa hårt.
Det tog ett tag att återhämta sig efter den övningen men så värt det.
Den där känslan av att man skulle kunna säcka ihop vilken sekund som helst men man fortsätter.