Så har jag äntligen gjort det - tagit årets första löptur i skogen helt själv.
Det är inte utan att jag känner mig ganska stolt över mig själv nu.
Det gick bättre än förväntat och jag stannade inte och gick en enda gång.
Men i början tänkte jag många gånger sluta springa och börja gå.
Tror ni jag gjorde det? Nej! Jag sprang hela vägen från start-mål.
Även i de brantaste backarna sprang jag trots att vaderna skrek av smärta.
Vet ni vad jag tänkte när det gjorde som ondast och jag trodde att jag inte skulle orka?

"Ge upp är för svaga människor och jag är inte svag!"