Om en månad är det två år sedan jag fick det hemska beskedet...

Jag minns så väl den sommardagen vi var ute på promenad och du fann Kung Fu.
Han låg där, mitt på gatan, helt ensam. Du tog givetvis upp honom.
Hur hade jag kunnat säga nej när du såg på mig med bedjande ögon och ville ta med honom hem?
Självklart fick du det och du var så lycklig.
Du släppte inte taget om honom på hela vägen hem, bara promenerade stolt med leksaken i munnen.
Han var så rolig för varje gång du kom åt en knapp sa han något. Du blev lika förvånad varje gång.
Du lekte med honom i flera dagar efteråt och jag saknar att se dig så lycklig.

Mitt hjärta, vår fina Nikita. ♥