Jag har precis pratat i telefon med familjen i England.
Ava blev så glad när jag ringde och gratulerade henne.
Jag hörde Sam & Ava skrika "It's Marianne, it's Marianne!".
Då känner man sig saknad och som jag saknar dom!
Ava fick en rosa cykel med blommor och hon börjar lära sig cykla själv.
Nästa gång jag ser henne kommer hon att vara fullärd.
Hon sa: "Sometimes I'm playing with my toys in your room".
Då fick jag nästan tårar och sa att hon fick vara där hur mycket hon ville.
Hon var alltid med mig i mitt rum på dagarna och nu är det tomt där.
Louisa sa att det fortfarande känns konstigt att jag inte är där.
De säger fortfarande "Mariannes room" och "Mariannes car".
Jag hoppas och antar att en del av mig alltid kommer finnas kvar där.