Jag hatar farväl.

Mitt hopp dog aldrig ut, liksom ditt. Min vilja släcktes aldrig, liksom din.
Jag kämpade och höll huvudet strax ovanför ytan hela tiden.
Kippade efter luft gång på gång men jag tillät mig aldrig att sluta kämpa.
Plötsligt verkade ytan så långt borta, omöjlig att nå igen och jag sjönk. 
Du var feg och jag genomskådade dig hela tiden men du erkände aldrig.
Jag blev svagare för var dag som gick men vägrade visa det.
Jag ljög för mig själv men kom på mig själv varje gång, jag svek mig själv.
Hade lovat att aldrig låta mig behandlas så av någon men jag bröt mitt löfte.
Nu vet jag hur lätt det är att fastna i en värld av lögner som bara växer. 

Misshandla mig psykiskt. Misshandla mig psykiskt. Gör vad du vill med mig.
Men snälla, lämna mig inte. Snälla du, stanna. Snälla, ta inte farväl.

Jag hatar farväl.