Hösten närmar sig men den här hösten kommer inte vara densamma för du är inte här.
Minns du när vi promenerade i parken och lekte bland de färgglada löven? Det var underbart.
Men när det regnade och blåste ute stannade du hellre inne och låg och myste i soffan.
Jag minns när vi var ute på promenad en dag och det regnet plötsligt började ösa ner.
Du blev helt förtvivlad och kurade ihop dig som en liten boll och vi tog skydd under ett träd.
Där fick jag stå med dig till regnet började avta för du ville verkligen inte bli blöt. 

Jag saknar allt med dig Nikita, du var verkligen unik ♥