När omdömet sviker och det impulsiviteten tar vid finns ingen återvändo.
När krafterna håller på att ta slut och man vill stödja sig mot någon annan är det svaghet.
När ångesten kryper närmre och man bara vill springa långt bort är det feghet.
När sanningen bemöts och man inser att man ljugit för sig själv vill man till landet Ingenstans.
När man står ensam kvar med sitt tunga samvete och tårar faller får man stå sitt kast. 
När drömmar går i kras och man inser att man misslyckats tar frustrationen vid.
När löften bryts och allting bara varit en bluff börjar man tvivla på både själv och andra.
När tårar, skrik och slag inte gör någon verkan mot den växande ångesten finns ingen utväg. 
När mörkret faller gör jag likaså.