Tisdagarna tar kol på mig! Är inte hemma förrän halvfem från skolan och så fort man kommer innanför dörren har man plugg att ta itu med. Somnade framför en film för en stund sen när jag egentligen borde börjat min planering inför imorgon. Känns inte som det är rätt tillfälle nu ändå, jag är trött, sliten och kommer bara stressa upp mig själv.
Men jag har heller ingen lust att sitta där imorgon på skrivningen och få blackout.
Avskyr att sitta i en sal med massa folk runt om mig när jag ska göra något viktigt.
Speciellt inte när det gäller att skriva, något jag älskar att göra. Men då behöver jag stunden för mig själv, tystnaden och bara kunna höra mina egna tankar. Finns inget värre än att få panik och man bara hör hur folk hostar, vässar pennor, suddar, frågar var femte minut hur lång tid det är kvar. Men det är då man får ta fram det hemliga vapnet, konsten att kunna stänga in sig själv i sitt egna skal. Det är vad jag måste göra imorgon och jag tänker göra det för jag brinner för att skriva och min glöd ska brinna som aldrig förr imorgon. Jag ska lyckas.

Dessa foton tog jag för några veckor sedan, på min fina Caesar (svarta) som lämnade jorden för  fem veckor sedan. Vill bara borra ner mitt huvud i hans mjuka, krulliga päls nu.

Han var trygghet och saknaden är enorm.