Jisses vilken baksmälla.
Det var roligt igårkväll och det var inga som helst problem att komma in i tälten. Det var bara att följa strömmen. Vilken energkick jag hade igår alltså, dansade runt som en galning. Folk måste väl trott att jag var hög eller något. Men icke! Jag var bara full och glad :) Dock lyckades jag tappa bort resten av folket i precis vartenda tält och Nishan var ju inte precis i närheten med en megafon så han kunde ropa "KIM KIM, KIM KIM!" över hela tältet som han gjorde i en affär en gång. Så hur som helst, jag stod kvar och dansade med annat folk som var lika glada och spralliga som mig (om man bortser från en brud vill säga), förmodligen hade hon PMS eller också hade hon inte fått till det på länge. Stackars brud.
Det var trångt uppe på dansgolvet så plötsligt vinglade jag till och råkade stöta till henne lite lätt. Bruden får världens utbrott, ställer sig mot mig och skriker "Vad fan gör du?!" med norrländsk dialekt som gör att det blir lite svårt att ta henne på allvar och plötsligt puttar till mig. Chockad över utbrottet står jag stilla en stund innan jag inser vad hon just gjort. Sen blir jag så förbannad på henne så jag skriker tillbaka "Vad fan gör du själv?!" och puttar henne så hårt att hon nästan flyger ner på golvet bland allt folk. Då kände jag mig smått stolt (jag vet, löjligt idag men då var det kul) Sen var det bara till att lägga benen på ryggen och springa ut då vakterna blev griniga.

Vidare in i nästa tält där jag till min lycka finner resten av gänget. Dansar runt ett tag där inne också men sen blev det så äckligt varmt att jag knappt kunde andas så jag var tvungen att lämna det tältet också. Till slut blev jag så less över att ha tappat bort gänget igen så jag går hemåt. Men jag hann inte särskilt långt då jag träffar på en trevlig prick från Åre. Han skulle upp till sin kompis lägenhet och jag blir medbjuden. Där fortsätter jag dricka och sen var det dags att dra med han och hans kompis (minns namnet på någon av dom) ner på Stråket igen. Efter ett tag verkar både fötter och ben strejka så jag vänder om för att gå hemåt igen och går självklart vilse bland kvarter och gator. Efter en lång omväg hittade jag hem. Slängde av mig kläderna och la mig i sängen och däckade. Det dröjde inte länge innan mobilen ringde och Bawan sa att jag skulle möta upp alla nere på OK. Lydig flicka som jag var gick jag ner och fick vänta ett bra tag innan de dök upp. Sen var det dags att gå hem igen! Vid det här laget var jag oerhört trött på att gå upp och ner i den lutande staden så när jag väl var hemma igen beslöt jag mig för att inte gå en meter till.

Det knackar på dörren och Nikita drar igång och skäller. Jag släpar mig upp ur sängen och virar in mig i täcket och öppnar. Där står Kim, Pelle, Madde och Jonna. De flyger in och Kim och Pelle är helt hysteriska. "På med larmet! Ta basebollträet!" medan Kim springer och hämtar en kniv och lägger på hyllan ovanför mig. Jag blir helt förvirrad och funderar på om de har ryska maffian efter sig eller något. Tydligen hade de varit i bråk med några nere på stan, var av en eller två av de som knivhögg min bror. Nu fattar jag vinken och gör som de sagt och sätter på larmet och låser ordentligt om mig.  Genom dörren hör jag Kim "Skrik högt om någon kommer!". Men det blev en lugn natt så jag slapp skrika. Det var väl så kvällen såg ut och så den slutade om jag minns rätt.
Nu börjar jag få skrivkramp så jag sätter punkt här. / M