Tänk att kunna flyga där uppe bland molnen som fåglarna.

Visst ser de så fria ut? De lever i en egen värld, en drömvärld.

Men stopp ett tag. Drömvärld? Det finns ingen drömvärld!

Vi lever alla i samma värld, människor som djur.

Vi står alla på samma planet, men kämpar för olika ting.

Sluta skilja olika arter från varandra, vi är trots allt lika.

Utanpå bär vi ett hårt skal, men inuti.. Där finns det något..

Något som inte kan beskrivas i ord. Något som måste upplevas.

En insida full med känslor, en ömhet, en sida som är lätt att såra.

Vi ska då alltid ta chansen att förstöra någons ömma insida.

Varför är det så? Varför är vi så grymma? Hur kan vi göra så?

Vi handlar före vi tänkt efter.. Om någon kunde utvecklat våra hjärnor mer skulle jag önskat det.

Så att folk kunde sluta såra varandra! Det vi har inuti oss är faktiskt vackert.

Det är något man måste ta vara på, vara rädd om, och behandla som ens egna insida.

Ska det vara så svårt att ta hand om varandra, visa ömhet och respekt?

Vad är vi rädda för? Det sitter i hjärnan, att det är fel att visa ömhet och respekt.

Men vem har programmerat in det där? Det är rätt att visa ömhet och respekt!

Det kallas etik och moral med finare ord. Sunt förnuft helt enkelt.

Bakom allt måste det finnas en tanke. Många glömmer detta.. Och handlar fel.

Denna tanke ska alltid komma från insidan, inte från vår hjärna som programmerats fel.

Insidan och hjärnan är ihopkopplad, men hur kan det stämma?

Hur kan det stämma när ens tankar och insida inte kan samarbeta?

Tankarna för saker som går ut genom talcentra utan att insidan ens hunnit kopplas in till ett samarbete.

Insidan vill alltid en helt annan sak.. Tänk om den kunde få styra och bestämma.

Då skulle folk våga, våga släppa ut sig själva och sina äkta känslor.

Vi får en syn på varandra som odjur i vissa fall.

Allt på grund av att vi slänger ur oss saker som vi egentligen inte menar.

Tänk på en person som du verkligen hatar och avskyr. Tänker du på honom/henne nu?

Han/hon kan älska dig! Förstår du det? Problemet sitter i kroppen, han/hon vågar inte få ut det.

Istället för att säga alla varma och vackra saker han/hon vill, så blir det tvärtom..

Det är aldrig lätt att uttrycka sig, man känner alltid att det blir fel..

Men vart sitter felet då? Kopplingen i kroppen! Det går inte att ändra hur människan sitter ihop.

Men det går att genom detta, förstå att man inte ska låta hjärnan agera innan insidan fått säga sitt.

Insidan ska styra Dig, insidan ska få ta över världen. Tänk vilken vacker värld vi skulle skapa.