Mitt sjätte sinne tar över för att vägleda mig. Min vilsna själ har gått förlorad för längesedan.

Längs stjärnorna på den bäcksvarta himlen svävar min önskning. Önskan att bli hel igen.

Vem finns där för att uppfylla min önskning? Vad finns där för att rädda det som finns kvar?

En vis man sa en gång: "Du får en miljon om du kan ta tillbaka det du gjorde igår,
men du kan aldrig få miljonen för det är omöjligt att ångra det man redan gjort".

När Du sa det, tog jag åt mig. Men nu är det redan försent, och jag står kvar med ångest och

utan miljon. Mina handlingar har svikit mig, andras handlingar har förstört mig.

Att svika sig själv är något man aldrig blir av med. Något man får leva med resten av livet.

Det själslösa livet som tampas vidare med all ondska som bara väntar på att få agera.

Kom inte nära mig! Skriker jag ut i mina drömmar, men i verkligheten kvävs min röst av andra.

Det omtalande, stora svarta hålet i rymden.. Varför kan det inte få existera i hjärnan?

En hjälp för att få rensa sina tankar som krossar ens inre och plågar sitt yttre.

Jag vill få det omöjliga att bli möjligt..